Onsdag den 23/2-11
Vaknade i morse av telefonen, som sa att det var ett sms från Anna och Jan. Vi hade haft lite problem med kontakten, verkade som om mina sms inte kommit fram. Vi fick kontakt igen och bestämde en tid när Jan skulle hämta oss vid macken. Dimman låg tät när vi körde från Luz till Povoa . Vi väntade på grusplanen intill.
Vi hade stövlar på oss och det var tur för det dröjde inte länge innan Jan bad oss stiga ur bilen då vi skulle passera ett av vattenhålen.
Vägen var smal och stenig men Jan var en skicklig förare av Selma (bilen) , sen var det dags att göra om proceduren vid Stora vattenhålet. Tala om lervälling vägen såg ut som den värsta leråkern ….men även här klarade sig Selma galant.
Så efter drygt 5 km och ca 30 min i en fart av ca 10km/tim, det gick knappt att lägga in 2:ans växel, mer än någon enstaka gång. När vi kom fram mötte Anna oss. Efter att ha hälsat på varandra så gick vi mot deras nybyggda hus som ligger på en kulle.
Waooo …..vilken utsikt…..nu förstår vi varför dom har flyttat hit. Bilderna kan inte göra rättvisa åt den fantastiska utsikten som låg framför oss.
Vi hade lite mat med oss och den åt vi ute, med den otroligt fina utsikten. Det är inte var dag man har den vyn när man ska inta sin lunch.
Vi hade en otrolig tur med vädret, solen strålade från en molnfri himmel och det var nästan vindstilla, som en ljuvlig svensk högsommardag. Vi var tvungna att påminna oss om att det var den 23 februari och det var över +22° På deras terrass stekte solen så vi ibland fick gå en vända för att svalka oss …..det blev lite för varmt i solen.
Dagen gick fort och vi insåg att det var dags att göra samma resa men åt andra hållet.
Vi återvände till husbilen och sov där över natten.
Tack Anna och Jan för att ni är så gästvänliga och för en supertrevlig dag hos er.
Vi hade stövlar på oss och det var tur för det dröjde inte länge innan Jan bad oss stiga ur bilen då vi skulle passera ett av vattenhålen.
Vägen var smal och stenig men Jan var en skicklig förare av Selma (bilen) , sen var det dags att göra om proceduren vid Stora vattenhålet. Tala om lervälling vägen såg ut som den värsta leråkern ….men även här klarade sig Selma galant.
Så efter drygt 5 km och ca 30 min i en fart av ca 10km/tim, det gick knappt att lägga in 2:ans växel, mer än någon enstaka gång. När vi kom fram mötte Anna oss. Efter att ha hälsat på varandra så gick vi mot deras nybyggda hus som ligger på en kulle.
Waooo …..vilken utsikt…..nu förstår vi varför dom har flyttat hit. Bilderna kan inte göra rättvisa åt den fantastiska utsikten som låg framför oss.
Vi hade lite mat med oss och den åt vi ute, med den otroligt fina utsikten. Det är inte var dag man har den vyn när man ska inta sin lunch.
Vi hade en otrolig tur med vädret, solen strålade från en molnfri himmel och det var nästan vindstilla, som en ljuvlig svensk högsommardag. Vi var tvungna att påminna oss om att det var den 23 februari och det var över +22° På deras terrass stekte solen så vi ibland fick gå en vända för att svalka oss …..det blev lite för varmt i solen.
Dagen gick fort och vi insåg att det var dags att göra samma resa men åt andra hållet.
Vi återvände till husbilen och sov där över natten.
Tack Anna och Jan för att ni är så gästvänliga och för en supertrevlig dag hos er.
Äventyrlig väg. Där skulle inte husbilen ta sig fram, så det var tur att Jan hämtade er med Selm.
SvaraRaderaHerregud vilken väg! Tur att vägen är bättre ute på landet i Romsås så man lätt kan ta sig till och från jobbet. // Lillan
SvaraRaderaVa kul att åka och besöka Anna och Jan, vi brukar läsa deras blogg.
SvaraRaderaVilken utsikt och natur! Fina bilder är det minsann. Får sommarkänslor av att se den naturen även om här är 10-25 cm snö och 40 cm is på sjön med bilrally på helgerna :) jag tycker pappa ska skaffa en såndär cool hatt som han på bilden ;) Ser att ni bätttrat på solbrännan också lite :)
SvaraRaderaFortsatt trevlig och upplevelserik resa på er!